Cyril Hellman om att intervjua Hollywoods mest kända kvinnor

Journalisten och författaren Cyril Hellman har under åren intervjuat några av Hollywoods mest kända skådespelare, nu släpper han intervjusamlingen ”Hollywoodkvinnor” som ljudbok. Här skriver han om hur det var … 

När jag började som journalist kunde jag aldrig föreställa mig att jag inom kort skulle intervjua och skriva om några av Englands, USAs och Sveriges mest beundrade och kända skådespelerskor. Jag hade bott i New York i slutet av 90-talet och spelat musik vilket skildras i min debutroman Gå Johnny, gå, gå och år 2001 någon vecka efter 11 september flyttade jag tillbaka för att arbeta som journalist med främst Svenska Dagbladet som främsta uppdragsgivare. När vi var ute på krogen talade ofta korrespondenten från Aftonbladet om hur häftigt det var att få intervjua världsstjärnor som Leonardo DiCaprio och korrespondenten från Expressen å andra sidan om hur förnedrande det var att intervjua desamma.  

”Man får sitta i press junket, men det menas sex journalister från olika delar av världen, aldrig från samma land, de flesta från skvaller- eller damtidningar, och frågorna går runt. Idiotiska frågor som vad de använder för märkeskläder. Det är bara att spela med och göra det bästa av situationen och försöka att själv ställa några vassa frågor. Men det värsta är det runt omkring. Filmbolaget bjuder på storslagen buffé. Oxfilé, hummer och sånt, ger en grejer som t-shirts, skivor, böcker och ibland sådant som resväskor som inte har det minsta med filmen att göra. Det får en att känna sig korrumperad.”  

Jag är benägen att hålla med den senare reportern. Situationen med junkets var märklig men jag försökte göra mitt bästa av situationen och det är i princip bara mina frågor som kom med i intervjuerna för framför allt Svenska Dagbladet. Ibland tyckte jag mig också få någon form av extra kontakt med skådespelare som Kate Winslet som återfinns i denna samling där jag fick lite extra tid själv. Man fick aldrig fotografera dem vilket agenter och filmbolagsfolk gjorde klart för mig. Likväl frågade jag alltid eftersom jag hade avtal med en internationell fotobyrå. Den enda som var på väg att kringgå den regeln var just Kate Winslet när plötsligt hennes PR-folk kom och förhindrade det. Tills en dag när min närmaste chef på Svenska Dagbladet ringde:  

”Grattis! Det är din dag idag. Du ska intervjua Angelina Jolie på onsdag.”  

”Vem fan är Angelina Jolie”, sa jag som verkligen inte visste vem det var.  

”Vet du inte det? Hon är rankad som världens vackraste kvinna. Hon som spelar Laura Croft Tomb Rider och nu är aktuell med uppföljaren.”  

Det lät ju intressant tyckte jag och började göra research och förstod ganska snart varför jag inte kände till henne. Filmerna var helt enkelt inte något jag skulle springa benen av mig för. Däremot förstod jag rankningen ifråga om utseende och fann i min värld intressanta saker som att hon i tonåren spelat med i Rolling Stones video till Love Is Strong och även dejtat deras sångare Sir Mick Jagger (som för övrigt producerat filmen Enigma med Kate Winslet). När jag sedan väl gör junket med henne är jag bakfull och lite oseriös när damtidningsjournalisten från Australien börjar ställa frågor om handväskor. Jag började då i ironiskt syfte ställa frågor om hennes underkläder. Angelina Jolie såg roat på mig när hon svarade men jag fick ibland en känsla av att hon avskydde mig. Inte så konstigt. Tills efter intervjun när jag frågade om jag fick fotografera henne och hon svarade ”ja visst, häng med till rummet.” Jag plåtade hennes utanför hennes rum och artikeln fick rubriken ”The Girl Next Door”. Efter det frågade hon om jag inte ville ta några bilder inne på hennes rum och jag minns inte om jag var stressad eller nervös för dum som jag var svarade jag nej. Senare på kvällen när jag var ute med de andra svenska journalisterna sa jag ”hon var märklig den där Angelina Jolie, fick en känsla av att hon antingen avskydde eller gillade mig, kanske har det med diagnosen borderline som de säger att hon har”. ”Det var nog det senare, när jag berättade att jag var från Sverige var första frågan om jag kände någon Cyril Hellman”, fick jag till svar från min kollega. Så kan det också gå. 

De svenska skådepelarna var mer privata situationer då intervjuerna gjordes ensamma med dem för utländska magasin. Så här i efterhand är jag särskilt nöjd med Noomi Rapace som just fått sitt internationella genombrott och trots att hon var mån om sin privata sfär ändå bjöd så mycket på sig själv i fråga om sitt liv, karriär och bakgrund. Samma sak med Lena Olin som gav en intressant inblick hur det känns att vara verksam som veteran i Hollywood eller om det var Detroit.  

Cyril Hellman, Stockholm juni 2021