Efter attacken: Kassem Hamadé om Iran, “Venezuela-scenariot” och Trumps spelplan

Thabo Motsieloa ringde upp journalisten och författaren Kassem Hamadé, som befinner sig i Beirut för att prata om de dramatiska händelserna som utspelar sig i iran och de omliggande länderna. Samtalet tar avstamp i det faktum att Irans högste ledare Ayatollah Ali Khamenei har dödats i en attack tillsammans med flera andra högt uppsatta personer.

Kassem är noga med att understryka osäkerheten i den pågående situationen. Det är tidigt, mycket är rörligt och det går inte att veta exakt vad som händer i Teheran när den viktigaste personen i systemet plötsligt är borta. Han menar också att just den här typen av slag mot ledarskiktet kan peka mot en mer pragmatisk, kallt kalkylerad strategi från USA.

Inte “Irak 2.0”, utan ett försök att undvika kollaps

Ett totalt regimskifte slutar ofta i kaos. Det som händer är ofta är att institutioner faller, maktvakuum uppstår, och utrymmet fylls av miliser, separatism, korruption och nya extremistiska aktörer. Kassem Hamadé nämner Irak och Afghanistan som varnande exempel.

I stället skissar han på ett annat scenario, som han kallar ett “Venezuela-upplägg”: att staten och delar av strukturen får bestå, men att de mest hårdföra “hökarna” i systemet plockas bort eller neutraliseras.

“Regimen blir kvar, men hökarna i regimen försvinner.”

Tanken, enligt Kassem, är att USA kan pressa fram ett beteendeskifte utan att utlösa en statskollaps som sätter hela regionen i brand.

Varför just Iran är ett riskland för inbördeskrig

Kassem återkommer flera gånger till Irans storlek och sammansättning. Han pekar på att landet rymmer många etniska grupper och gamla konfliktlinjer. Om staten faller kan gränser, geografi och maktbalanser ritas om på ett sätt som ingen kontrollerar.

Det är här Kassem landar i en viktig distinktion som man ofta missar: missnöjet i Iran riktas ofta mot det religiösa styret, men inte nödvändigtvis mot staten som institution.

“Den gemene iraniern är inte emot staten… men däremot mot det religiösa styret.”

Med andra ord: många vill se förändring, men fruktar ett sammanbrott ännu mer.

“Trump-doktrinen”: pengar, resurser och korta krig

I samtalet beskriver Kassem det han ser som Trumps mönster: korta, hårda aktioner för att uppnå politiska mål, följt av förhandlingar. Mindre prat om demokratiexport, mer fokus på ekonomi och intressen. Trump vill sluta "Deals".

“Det som går att lösa med pengar… han löser det.”

Här kan man också koppla ihop Iranfrågan till det större geopolitiska spelet. Iran är rikt på olja och gas och har samtidigt haft nära band till både Kina och Ryssland. Om USA får större inflytande över Irans riktning, menar han, kan det slå mot Kinas råvaruförsörjning och därmed minska Kinas handlingsutrymme.

Sanktionerna och vardagslivet: “mycket svår”

Om man zoomar in från geopolitik till vardag blir det väldigt konkret. Kassem som varit i Iran flera gånger de senaste åren och beskriver hur sanktionerna syns överallt: i priser, valuta, sjukvård, hushållens ekonomi.

“Inflationen är väldigt hög. Valutan har inget värde.”

Det är också i den här delen som det alternativet skulle kunna utgöra det “minst onda valet”: ett Iran som tvingas förändras och öppna upp, men där staten fortfarande fungerar, kan för många upplevas som mindre riskfyllt än ett fullskaligt sammanbrott.

De närmaste dagarna: först eskalering, sedan en öppning

Kassem tror inte att Gulfstaterna kommer svara militärt själva. Hans bild är att de låter USA och Israel driva operationen. Men han tror han att vi först kan se en kort period av ökad intensitet, följt av en uppgörelse, eftersom styrkeförhållandena är så ojämna och eftersom även Teheran har incitament att minimera förlusterna.

Kassem återkommer också till logiken i att båda parter är trängda: Trump vill undvika ett långvarigt krig som spiller in i inrikespolitiken, och Iran vill undvika en spiral som riskerar regimens överlevnad och landets sammanhållning.

“Början till slutet”

Men ingenting är säkert och Thabo ställer den stora, mörka frågan: kan Mellanöstern bli startpunkten för ett tredje världskrig i klassisk mening? 

“Om det blir tredje världskrig… då kommer Mellanöstern att vara början till slutet.”

Svaret är inte en prognos, mer en varning: om de stora krafterna tappar kontrollen över eskaleringen är det här den plats där kedjereaktioner historiskt har börjat.

Titta på hela samtalet

 

Vi kan också rekomendera Kassem Hamadés omtalade bok "Jakten på den försvunna Imamen"