Stolt svart, judisk, svensk, och polis i Järva

Stolt svart, judisk, svensk, och polis i Järva

Vad händer med ett samhälle när barn inte längre värdesätter sina egna liv? Thabo Motsieloa möter en av sveriges mest igenkända och omtyckta poliser, Rissa Seidou, för ett samtal i podcasten Zeitgeist Sweden. 

I Järva, under åren då skjutningarna avlöste varandra, blev blåljusen en del av vardagen. När det var nya brottsplatser innan de gamla avspärrningsbanden hunnit tas bort. Rissa Seidou har stått mitt i det.

Hon ser hur det som inte får bli normalt riskerar att bli just det. Men det är inte bara våldet som oroar henne. Det är det som händer innan. Och det som händer efter.

Systemet hjälper inte barnen

Ett barn som börjar glida snett. En tonåring som testar gränser. Ett HVB-hem utan struktur. En social insats utan rätt kompetens. Ett möte till. Ett dokument till.

Det finns resurser. Det finns vilja. Men det saknas något.

Struktur.

Rissa återkommer till det ordet. Struktur i skolan. Struktur i hemmet. Struktur i institutionerna och i livet. När den saknas uppstår ett vakuum. Och vakuum fylls alltid av något. I vissa områden är det gängen som fyller det.

Hon är tydlig: barnen behöver struktur, en ordning de kan förlita sig på med vuxennärvaro och tydliga ramar. Det saknas på HVB-hemmen. Det saknas i skolan. Och det är barnen som betalar priset.

Frågan är inte om vi har lagar. Frågan är om vi har riktning.

Fyra självmord om dagen

Det är inte bara gängvåldet som genomsyrar samtalet med Thabo. Det är också ensamheten och den psykiska ohälsan.

Fyra självmord om dagen.

Bakom varje siffra finns en kropp, en familj, ett samtal som aldrig hann med. Polisen möter konsekvenserna. Låsta dörrar. Anhöriga som inte fått svar på länge. Det som började som oro slutar i tragedi.

Samtidigt lever vi i ett land som materiellt aldrig haft det bättre. Vi är fria. Självständiga. Och ständigt uppkopplade.

Men också alltmer isolerade.

Relationer har ersatts av tiktok-flöden. Närheten av notiser. Ansvar har ersatts av tystnad.

Kanske är det inte bara reformer som saknas. Kanske är det just närvaro, mänsklig riktigt närvaro.

Struktur är inte förtryck

I ett samhälle där tydlighet ofta misstänkliggörs blir krav något hårt och kallt. Något aggressivt.

Men barn söker ramar. De testar gränser för att förstå var de går. 

En lärare som kräver närvaro. En förälder som sätter regler för telefonen. En vuxen som säger nej, och menar det.

Det är inte förtryck. Det är ansvar. Det är kärlek.

Rissa berättar om sin tid som lärare, hur hon ställde tydliga krav från dag ett och hur eleverna inte bara accepterade det, utan faktiskt ville ha det. Barn gillar struktur, säger hon. Inte kaos.

Rissa ursäktar inte den hon är

Stolt svart. Stolt judisk. Stolt svensk.

Inte som provokation. Inte som slagord. Som konstaterande.

Identitet behöver inte vara konflikt. En människa kan bära flera lager utan att slitas itu av dem, alla människor bär flera lager.

Samtidigt finns en hård verklighet. Hudfärg. Fördomar. Att bli reducerad. Att bli misstänkliggjord. Men att se det är inte detsamma som att fastna i det och identifiera sig med det.

Att erkänna att rasism finns är inte att ge upp sin handlingskraft. Det är att förstå terrängen.

Sanningen är inte kränkande

Vi har blivit försiktiga. Rädda för att säga fel. Rädda för att såra. Rädda för att bli tolkade.

Men när ord blir farligare än verkligheten uppstår en märklig, och farlig tystnad.

Att kalla saker vid sitt rätta namn är inte att attackera. Det är att vilja lösa.

Det går att tala klarspråk utan att avhumanisera. Det går att vara tydlig utan att vara brutal. Det kräver mod. Och integritet.

Ett samhälle vi vill leva i

Frågan är större än Järva. Större än lagstiftning. Större än enskilda reformer.

Det handlar om vilket samhälle vi vill vara.

Ett samhälle där vi producerar möten och dokument – eller ett där vi vågar agera. Ett samhälle där vi kategoriserar – eller där vi ser människor. Ett samhälle där barn lämnas i vakuum – eller där vuxna kliver fram.

Det finns inga enkla lösningar här.

Men det finns något annat.

Ansvar. Struktur. Mod.

Och kanske börjar förändringen där.

***

Titta eller lyssna på hela samtalet med Rissa Seidou, och stötta gärna Zeitgeist Sweden genom att gilla, kommentera & dela.

Tillbaka till blogg